när vi ser varandra efter fem år
det är ett vitt tak som bara äger några stjärnor,
mitt golv äger desto mer, inte lika mycket ljus, men mer tyngd.
jag hittade hans dagbok, jag läser den och vill att alla ska hitta tillbaka till sina förlorade hjärtan
som blöder, visst blöder dem
och visst har de förlorat all tur som någonsin funnits i deras liv.
jag vet inte varför jag lämnar ut honom så,
han kommer bli sårad, givetvis
men ingen skriver när inpsirationen kommer, man skriver när det är dags,
ingen förhandling
jag skriver inte när tankarna blivit för många och jag måste få grepp om dem
nej
bara när tankarna blir för få, att jag måste veta om det finns något i min hjärna
ja det är då jag skriver.
jag ser honom mördas, taket ser det och golvet ser det, taket flinar
golvet likgiltigt och jag mitt emellan som
flinar som taket och är likgiltig som golvet
ingen förhandling
en dag i skogen bland all världens människor
om gud sa till mig, här, här är femito två stegsteg, klättra min vän och omfamnas av kärlek,
svart på vitt
om gud sedan säger, nja, fast det kanske krävs lite uppoffringar, du måste nog prioritera, välja bort och göra det rätta för att inte halka på ett av stegens steg, skulle jag göra det då?
svart på vitt
i verkligheten existerar inte svart inte vitt, vi ser det inte utifrån en atmosrfär där jorden cirkulerar färgstark och lockande.
skulle jag då ändå, om jag trodde på gud, klättra de femtio två stegens steg och omslutas av den gudomliga kärleken, utan svart och vitt?
utan tro, vad är vi då?
jag vet egentligen inte om gud någonsin någon gång bett någon att prioritera eller uppoffra för dennes skull.
när begränsar våra utspridda tankar individer, när säger vi åt gud vad vi vill att denne skall göra och beordra?
när bestämer vi vårt eget öde?
and we are all in an other world
de stod bredvid busskuren med ryggarna lutade mot en mur.
mer från himlens håll funderade jag över deras relation, han och hon
de samtalade, tyst men intensivt, långa frågor, snabba svar
han gick fram mot vägen, lämnade henne bakom sig. Hon granskade honom.
han ville inte längre tala med henne.
Hon tittade på honom, han tittade efter bussen.
Hon sträckte fram sin hand och tog hans. Han hoppade till, sa något och lämnade henne.
Hon blev skyldig, hon backade, sträckte händerna bakåt och klev in i skuggan.
skuld, besvikelse, sorg. sedan gick hon.
hon gick utan att veta var. jag vet, för jag följde henne från min himmelska höjd.
Hon var en äldre man i klänning
Han var en ung pojke
och jag vet inte varför det gör ont
when it is forever gone
- You could cry in the sea, no one would ever notice
och det var bara vi tva och havet som var lika svart som himlen
av 65 överskrifters överdrift
jag saknar spelandet
havet är så tyst här
du rör inte ens härligheten min vän
nästan en miljon människor dödades och liken fraktades bort (bort från min väg!) med tåg
och ja jag vet precis vad som väntar när jag vänder mig om
och jag vet att jag har dig bredvid mig
vi klarade den här dagen
vi klarade mer än liken i tågvagnarna som fraktades bort (bort från deras väg!)
och var skaffar vi oss egentligen legitimitet till våra misslyckanden och misstyckanden?
som din poesi med flygplan
bu!
skimret som jag såg, jag dansar i det ibland och glömmer bort de där hemligheterna
som för ett år sedan när min värld låg helt ny
om den så håller på att falla samman så är den fortfarande spännande ny
som för ett år sedan då jag for norrut med konstiga förväntningar men i samma dans med min kavaljer skimret
aftonens låt?
the strokes - heart in a cage
som för ett år sedan när jag och jenny samlade poesi av festivalbesökare af hultsfred
så kom introt och jag sprang efter min musikalmedlem och hoppade och han gled ut
sofistikerad leende
I don't want what you want I don't feel what you feel
the ideal hight
jag lade mig bredvid henne med täcket runt mig
hon öppnade ögonen och tittade på mig
- mamma jag vet inte om jag orkar gå till jobbet
- mår du dåligt?
- jag har ont
- har du ont i huvudet?
- nej
- I halsen?
- nej
hon tittar lugnt men ledsamt på mig och hon säger
- gör det ont innuti?
jag börjar gråta och säger
- ja, det gör ont
ni behagar skämta monsieur, det är 40 år sedan jag använde franskan
han skriver "Pol" och "Pot" i handflatan. Sedan lägger han till så att det står
"Politique" och "Potente"
saloth sar
dödskallarna på rad
257766-2
och vi skall gå
om jag inte kände mig som den mest framgångsrika kvinna jag gör i denna stund
skulle jag inte spela Jim och inte heller le sådär smått bekvämt
inte låtsas att jag bodde i en lägenhet på en annan plats där du inte ens kan gå utan att
hjärtat slår påtagligt
högt
jag har alltid en kvällslåt
just i afton är det c.s
och i denna stund kan jag somna som den verkligt begåvade vackra kvinna jag är
sannerligen vaknar jag som samma tonårstönt som jag egentligen tycks vara, med en osäker framtid i form av festivalförsummanden
men i denna stund ska jag slänga mig i min sköna säng, somna leendes till min kära daniel och sjunga med honom
jag vet inte ens vilken dag jag snackar om
som den dagen du skulle komma men aldrig kom
men om det då till då kan säga att du kom ihåg eller kanske berätta om vad jag såg den dagen
den dagen fick jag ont i magen helt
den dagen jag såg
den dagen, jag såg ingenting den dagen, för jag blunda
och deras stirrande ögon
människorna slutade andas för fåglarnas vingar slog bort luften
så många var de
och deras skrik
flög över vindande ängar och över den gamla frostens gräs
de vita fåglarnas skrik
de förnärmade mäniskornas jämranden
Alla av oss men ingen
Jag vandrade bland ord och toner
och sannerligen gjorde det mig gott
men sedan dansade vi på perrongen, du dansade mig
full av känslor och vi
dansade himlen solen och betongen lyckliga
likt de allra tillförlitliga trognaste trygga vänner väntade orden tonerna på mig när jag sorgset såg tillbaka
och lyfte mig åter, lätt, likt en (helst fjunig) fjäder
nu finner jag åter känslan när jag tänker på just?det? andetaget eller ser just den himlen
när jag tänker på allt jag vandrat igenom, vilka som följt mig
just min färd
trasslande fascinerande
ja?
oh sluta. jag behöver ingen bror
eller vad var det du läste?
vi granskade tavlor i ett något märkligt läge
detektiver och drömmar som försvunnit i glömska
idag gick jag igen
över två järnvägar och orkade inte gå över den tredje
jag äter
jag äter kakor, fast jag egentligen inte får, för jag är med i en pakt
men jag sviker pakten
dagligen
utan att säga något
idag träffade jag hans
han hans som är så förskräckligt förtjust i historia
hanna kom ner till skolan en dag och berätta för oss
vad vill ni att jag för er berättar?
om allt
det är klart jag kommer
turn of the tap
min m är inte i härheten när jag som mest vill ha honom nära
som en vän, naturligtvis
som en vän
mr muscle marin
a
good book
now
ord som du kanske tycker är talande,
jag har en bok! sluta tjata så förgjordat sluta skrik
sjung lugnt som du nu så ofta annars gör
cause there's a milion ways to go
idag steg jag in i en, ska vi kalla det, ny tid
eller en ny del av mig som aldrig tidigare genomsökts, jag har haft den
men aldrig det tillträdet. även fast jag ville, men jag fick faktiskt (förvirrande fel)
var det, jag fick inte
så idag, fick jag bara syn på en man i kostym som drog upp ett stort skynke med sin ena hand, visade in mig med sin andra hand (väldigt elegant!) till
den där platsen där
känslor låg lagrade
- haha! ja tack, sa jag
och gick in men
jag hittar inget vidare och jag vet inte riktigt om jag vill vara kvar här, i något
som inte ens är ett begränsat rum, det är faktiskt inget rum!
nja, men jag väntar på uppehållstillstånd, får antagligen förhoppningsvis beskedet i afton
och nu rullar bilen vidare, jag ser honom sitta vid ratten och vinden
den blåser i hans hår
svish
ingen vet att du är där min vän
lyft handen
och känn det där ute istället
låt känslorna fara vidare
on bye
